Cim Christensen

Man skaffade sig en hund för att det var kul och man ville ha sin egna lilla trofée!
Men var det verkligen så jävla lätt?
Näää..

Min hund heter Armani, kaos fick han av Jesicca.
Han är en Jugoslavia pitbull Terier..
Han är drygt 4 månader.

När jag hämtade hem han var han så lugn och fin, han skälde inte han var knäppt tyst.
Gick och kissade och gjorde nummer 2 efter han åt.
En riktigt trevlig hund, fast han sov bara.
Men nu har han kommit till ett störigt objekt i min tillvaro.

Med tiden han växer äter han upp allt jag äger, han hänger sig i mina armar, han tappar sina tänder och han tuggar på mina foppa toffler!
Han biter min kusin, och hennes son. Han biter min lillasyster och ÄTer upp alla sopor..
Han tillochmed morrar åt min mamma när hon ska putta bort han.
När han inte får som han vill äter han springer han tjugotusen varv runt huset..

men nu när jag insätt vilket misstag att ta hem en hund i vårat hushåll så unnar jag mig att han inte biter mig eller är aggressiv mot mig, för han älskar mig!
Och att han alltid kommer vara vid min sida, och alltid kommer finnas vid mig.

För Han har sina ljusa sidor också, han sover vid min sida och när han pussar mig i hela huvudet.
När han vaktar mig när jag är ledsen eller upprörd över mitt indre.
Så varför köper man en hund?

För att få en trofé, eller för att få kärlek?

Jag köpte armani för jag ville ha kärlek, Men samtidigt måste jag gå ut med honom och ge honom mortion och allt där lilla extra..


Min älskade hund som gör som jag säger och lyder faktist! Jag älskar han, och skulle inte ens för en milion skulle jag ge bort honom . För det är något som heter Ansvar.

Idag som skulle jag till socialen, bara för att få ha kvar min Kontakt person!
En helt ny social sekreterare hade jag också, och jag var lite fundersam hur hon skulle vara.
Skulle hon vara bitch som alla andra eller skulle hon ha leénde på läpparna som en normal person?

När jag kommer in för att prata tar hon i handen på oss alla och presenterar sig själv med namn och efternamn.
Ganska normalt-.
Men när vi väl börjar prata så blev jag ganska irriterad på min mamma så jag började svära lite på henne om mitt underhålls-bidrag. För jag vill behålla dom pengarna och så säger tanten som skulle vara min nya social..-
-Eh va fan Cim, Du måste förstå att din mamma måste ha pengarna! SE nu fan till och byta adress så din mamma får pengarna och jag får in papper på att du inte bor i perstorp längre.

Kan ni fatta, En social sekreterare som svär?

Sen frågde mamma och jag kunde få hjälp till lägenhet genom dom, då ville hon sätta mig på utredningshem och dyligt.
Men när jag sa till henne nä för fan jag har hund, så sa hon JAHA.. Såå det fungerar inte förstår jag.
Sen var mötet slut.
Väldig konstig liten dam, men endå ganska roligt.
För hon knep mig i armen och drog i mig och sa att jag var väldigt envis och lik min mamma..
Vilken socc gör så?
Det kan man faktiskt fråga sig själv..

MVH. Cimsevims ;)