Armani Kaos!
Man skaffade sig en hund för att det var kul och man ville ha sin egna lilla trofée!
Men var det verkligen så jävla lätt?
Näää..
Min hund heter Armani, kaos fick han av Jesicca.
Han är en Jugoslavia pitbull Terier..
Han är drygt 4 månader.
När jag hämtade hem han var han så lugn och fin, han skälde inte han var knäppt tyst.
Gick och kissade och gjorde nummer 2 efter han åt.
En riktigt trevlig hund, fast han sov bara.
Men nu har han kommit till ett störigt objekt i min tillvaro.
Med tiden han växer äter han upp allt jag äger, han hänger sig i mina armar, han tappar sina tänder och han tuggar på mina foppa toffler!
Han biter min kusin, och hennes son. Han biter min lillasyster och ÄTer upp alla sopor..
Han tillochmed morrar åt min mamma när hon ska putta bort han.
När han inte får som han vill äter han springer han tjugotusen varv runt huset..
men nu när jag insätt vilket misstag att ta hem en hund i vårat hushåll så unnar jag mig att han inte biter mig eller är aggressiv mot mig, för han älskar mig!
Och att han alltid kommer vara vid min sida, och alltid kommer finnas vid mig.
För Han har sina ljusa sidor också, han sover vid min sida och när han pussar mig i hela huvudet.
När han vaktar mig när jag är ledsen eller upprörd över mitt indre.
Så varför köper man en hund?
För att få en trofé, eller för att få kärlek?
Jag köpte armani för jag ville ha kärlek, Men samtidigt måste jag gå ut med honom och ge honom mortion och allt där lilla extra..
Min älskade hund som gör som jag säger och lyder faktist! Jag älskar han, och skulle inte ens för en milion skulle jag ge bort honom . För det är något som heter Ansvar.
