Jag har allt men endå inget!

Jag vaknade upp i morse och solen skiner, dricker en kopp kaffe i lugn och ro!
Tänkte när jag vaknar denna dagen kommer bli bra, en ny vecka!
Men så klart ska man bråka med sin kära moder.
OFC!

men varför ska jag se det negativt, det kanske är possitivt?
Då vet jag var jag har henne just nu, vilket humör hon är på och vad hon känner!

Jag har verkligen allt jag önskat mig, men bebis i magen, en familj. Men endå så har jag inte allt, jag vill också ha extra kärlek.
men vill inte klaga, jag älskar dom som finns, och innerst inne vet jag att dom älskar mig!

Denna dagen ska jag vända till en bra dag, lika bra som solen skiner på gården!

Hur ska jag bära mig åt?

Kollade lägenheter idag, finns jätte många i ängelholm för rimligt pris.
Men kommer jag verkligen få en person att ställa sig på en lägenhet för mig?
Och hur ska hyran bli betald?
Visst jag kan jobba för sketna 50-60 kr timmen, men jag är ju gravid också!
Och det är inte långt kvar innan barnet kommer, och jag vill ha en fast pugnt i mitt liv innan han kommer.

För frågan är om man ska låta sig bli utnyttjad och tillfrestella andra eller om man ska göra det på sitt eget sätt där ingen kommer få lägga sig i ?

Jag vill bo på ett lugnt område nära centrum. Och det finns, måste bara finna någon som ställer sig som borgenär.
Inte ens bara för jag fyllt 18 hjälper det. Jaja, allt löser sig ! :)

20 veckor i graviditet och du blåser mig gång på gång på gång.

Ibland vet jag inte vad jag ska ta mig till, det är inte så att jag vill ha ett förhållande med Daniel igen.. För han  har sårat mig som fan, men för barnets bästa vill jag att vi skulle kunna vara vänner.
Men hur ska det gå till om vi bara bråkar hela tiden, eller att han säger han ska komma och hälsa på för att se ulltraljudsbilder eller få veta lite information om barnet..
Han visste inte ens fören igår vilket kön det var på barnet, han visste inte ens om det var friskt.

Tydligen enligt honom ville han vara med på förlossningen med "sin ängel" men vill jag verkligen det?
Känns som ena stunden att jag vill att barnet ska sin far med sig när han kommer till världen och andra inte..
För sicket kräk han igentligen är!

Tänk om 20 veckor ligger jag i bädden och ska föda, han säger att han ska komma men dyker aldrig upp ! Ska jag föda min ängel själv då?
Nej tack,

Och jag fårstår inte ens varför jag lägger energi på honom när jag vet om att han sårar mig..
Han gör mig ledsen både på honom och barnet, för jag kommer aldrig kunna ge mitt barn det jag ville.
En pappa som bryr sig.

För det känns som CS är det bästa för honom, och inte barnet..
Det är lätt för honom  att skriva på msn att han bryr sig men i verkligheten märker man skilllnaden.
Fan också..


Älskar verkligen min bebis, önska bara att farn till barnet gjorde det samma.

förhoppningsvis så inser han snart att han är far, och tar sitt ansvar..
Eller så får jag helt enkelt uppfostra mitt barn själv och ge den allt jag kan i världen utan honom..

och säkerligen kommer någon i slutändan älska mig även om jag har barn eller inte, och kunna stötta mig i detta skit...

RSS 2.0