20 veckor i graviditet och du blåser mig gång på gång på gång.
Ibland vet jag inte vad jag ska ta mig till, det är inte så att jag vill ha ett förhållande med Daniel igen.. För han har sårat mig som fan, men för barnets bästa vill jag att vi skulle kunna vara vänner.
Men hur ska det gå till om vi bara bråkar hela tiden, eller att han säger han ska komma och hälsa på för att se ulltraljudsbilder eller få veta lite information om barnet..
Han visste inte ens fören igår vilket kön det var på barnet, han visste inte ens om det var friskt.
Tydligen enligt honom ville han vara med på förlossningen med "sin ängel" men vill jag verkligen det?
Känns som ena stunden att jag vill att barnet ska sin far med sig när han kommer till världen och andra inte..
För sicket kräk han igentligen är!
Tänk om 20 veckor ligger jag i bädden och ska föda, han säger att han ska komma men dyker aldrig upp ! Ska jag föda min ängel själv då?
Nej tack,
Och jag fårstår inte ens varför jag lägger energi på honom när jag vet om att han sårar mig..
Han gör mig ledsen både på honom och barnet, för jag kommer aldrig kunna ge mitt barn det jag ville.
En pappa som bryr sig.
För det känns som CS är det bästa för honom, och inte barnet..
Det är lätt för honom att skriva på msn att han bryr sig men i verkligheten märker man skilllnaden.
Fan också..
Älskar verkligen min bebis, önska bara att farn till barnet gjorde det samma.
förhoppningsvis så inser han snart att han är far, och tar sitt ansvar..
Eller så får jag helt enkelt uppfostra mitt barn själv och ge den allt jag kan i världen utan honom..
och säkerligen kommer någon i slutändan älska mig även om jag har barn eller inte, och kunna stötta mig i detta skit...
Men hur ska det gå till om vi bara bråkar hela tiden, eller att han säger han ska komma och hälsa på för att se ulltraljudsbilder eller få veta lite information om barnet..
Han visste inte ens fören igår vilket kön det var på barnet, han visste inte ens om det var friskt.
Tydligen enligt honom ville han vara med på förlossningen med "sin ängel" men vill jag verkligen det?
Känns som ena stunden att jag vill att barnet ska sin far med sig när han kommer till världen och andra inte..
För sicket kräk han igentligen är!
Tänk om 20 veckor ligger jag i bädden och ska föda, han säger att han ska komma men dyker aldrig upp ! Ska jag föda min ängel själv då?
Nej tack,
Och jag fårstår inte ens varför jag lägger energi på honom när jag vet om att han sårar mig..
Han gör mig ledsen både på honom och barnet, för jag kommer aldrig kunna ge mitt barn det jag ville.
En pappa som bryr sig.
För det känns som CS är det bästa för honom, och inte barnet..
Det är lätt för honom att skriva på msn att han bryr sig men i verkligheten märker man skilllnaden.
Fan också..
Älskar verkligen min bebis, önska bara att farn till barnet gjorde det samma.
förhoppningsvis så inser han snart att han är far, och tar sitt ansvar..
Eller så får jag helt enkelt uppfostra mitt barn själv och ge den allt jag kan i världen utan honom..
och säkerligen kommer någon i slutändan älska mig även om jag har barn eller inte, och kunna stötta mig i detta skit...
Kommentarer
Trackback
