Ja då!
Att ha barn är helt Underbart!
Jag vill aldrig klaga över min mammaroll, eller över mitt underbara barn! För jag är verkligen superlycklig!
Tänk endå, jag är ensamstående!
Ingen specifik pappa som vill ta sin roll.
OCH kan jag bry mig mindre?
Jag är så fruktansvärt trött på att säga åå, en vacker dag kommer han ta sin papparoll?
Kyss mig någonstans, nu är faderskapstestet lämnat så han kan få det "in his face" ATT Gabriel är honoms son !
Jag klarar endå mig utan honom, han har ju inte bidragit med något hitentills, så jag går ingen nöd!
Tycker bara synd om lilla Gabriel som inte fått träffa sin pappa ännu!
Men Gabriel mår så fint, han går upp i vikt och följer sin kurva!
Även om han gjort sin egen !
När han föddes vägde han ju inte mer än 1824gram och nu väger han ca 3.4 kg !
Och jag som hade gått upp till 68 kg, väger nu 58 kg och har ingen mage längre, och inte en ända bristning!! :)
Älskar hur mitt liv ser ut nu, och älskar verkligen min son över allt annat!
Han är det bästa som någonsin hänt mig!!!
Han är lika underbar som sin mamma<3
finaste killen :)
